Byns Historia

Efter nordiska sjuårkrigets slut upplever man tydligen ett relativt lugn under den kommande drygt 30-åriga perioden, förutom återkommande slagsmål och bråk om slåttermarker med grannsocknarna. De närmaste norska myndigheterna hade sitt säte i Hackås och på Frösön. Men de besvärade inte överhogdalingarna mer än nödvändigt, och det var inte ofta. Skatteindrivningen ombesörjdes av den fogde som var stationerad i Sveg och byns länsman visste att stå på god fot med sina bygrannar.
Men, ett decennium in på 1600-talet började oroligheter uppstå i provinsen. Det var de krigshändelser 1611 – 1613  som gått till eftervärlden under namnet Baltzarfejden och som skulle sätta vissa spår i bygdens historia.
Baltzarfejden var en väpnad konflikt  i Jämtland och Härjedalen som en del av  Kalmarkriget 1611-1613.

Den som bar det yttersta ansvaret för vad som inträffade i våra trakter var den tyskbördige finske adelsmannen och översten Baltzar Bäck vilken trädde i förgrunden för krigshändelserna i Norrland på våren och försommaren 1611.
Sedan 1607 uppehöll Bäck en befattning som ståthållare över Lappmarken , där hans främsta uppgift var att bevaka den svenska kronans skatterättigheter.
I slutet av januari 1611  hade Jacob Tommesson order att angripa Jämtland och Härjedalen med en styrka dalkarlar. För att hjälpa honom med detta fick också Bäck order om att med västerbottensknektarna jämte en avdelning polacker och hälsingar gå in i dessa provinser. 
I början av augusti år 1611 låg Bäck med sina mannar lägrade i Stavre i sydöstra Jämtland. Därifrån skrev han ett brev till till jämtarna där han framhöll det meningslösa i detta krig och förklarade att danskarnas utsikter att klara detta krig var praktiskt taget inga alls. Brevet spreds i ett stort antal exemplar och möjligen bidrog det till att jämtarnas försvarsvilja mattades. Under alla förhållanden tycks brevet ha påverkat många, både jämtar och härjedalingar, vilka villigt ställde upp som spanare, vägvisare och rådgivare åt de svenska trupperna.
Det finns en berättelse om en Ragnhild som flydde upp till Lövberget där hon gömde sig i en grotta intill ett av sveriges största flyttblock, anklagad för att ha smugglat vapen, Grottan och stenen kallas av eftervärlden för Ragnhildsgrottan respektive Ragnhildsstenen. Kan det vara så att detta skedde i samband med fejden?
Bäcks knektar översvämmade snart hela provinsen, där de ibland uppträdde mer eller mindre brutalt mot allmogen. Många härjedalsbönder flydde därför med sina familjer från hus och hem för att ta sin tillflykt till Norge. Om någon flydde från Överhogdal är inte känt men i skattelängden för år 1611 saknas ett antal personer jämfört med år 1600. Helt uteslutit är det nog inte att någon/några från byn tog sin tillflykt till Norge.

Erövringen av Jämtland tycks ha gått förvånansvärt fort. Redan den 15 augusti hade hela det centrala Jämtland givit sig utan nämnvärt motstånd och ett par veckor senare var det Härjedalens tur. Den som fick det närmaste överinseendet över Härjedalen var Olof Ingemarsson och härjedalingarna visade redan från början att de var samarbetsvilliga gentemot övermakten.
Hösten 1611 hade tolv allmogemän från olika socknar i Härjedalen skrivit under en trohetsed till den svenska kronan i Älvros kyrka. Handlingen var undertecknad den 3 september 1611 och de som satte sitt namn var fyra från Kolsätt, en från Backen(?), fyra från Lillhärdal, en från Ytterberg och en från Älvros.
Genom undertecknandet av handlingen svor man å sina uppdragsgivares vägnar ”huldskap, troskap och manskap med liv, gods och blod” till den svenske kungen och regeringen.
Trots detta  fortsatte det svenska krigsfolket att plåga befolkningen. I en lång skrivelse daterad Sveg den 20 januari 1612, under Gustav II Adolfs regenttid,  beskriver allmogen situationen. Där framgår hur den fattiga befolkningen fortsatt blev plågade av av det svenska krigsfolket och dess överstar som ”rappade och rövade och förnämsta bygden avbrände, som är 57 gårdar”. Detta trots att man försäkrat svenska kronan sin trohet  och lovat att ej ”falla emot dem” och som Olof Ingemarsson å överhetens vägnar samtyckt till.
De skamligheter den svenska armén utsatte Härjedalens befolkning för är något som aldrig nämnts i historieundervisningen under 1900-talet i landskapets skolor, än mindre i dagens historieundervisning. Om det nu finns ett sådant ämne i läroplanen?

Några citat ur skrivelsen av den 20 januari 1612:

”Därför vilja vi all synnerliga och samteliga på det ödmjukaste och underdånigaste oss hava beklagat, huru ynkeligen vi fattiga undersåtar uti förliden sommar av det svenska krigsfolket och dess överstar och befäl äro rappade och rövade och förnämsta bygden avbränd, som är 57 gårdar…”

”… hava vi alla samtligen och enhälligen med våra beskedliga män skriftligen låtit förstå och förnimma allas vår mening, nämligen att vi intet ville falla emot dem utan välvilligen giva oss till konungen uti Sverige och dess krona…”

”Denna vår begäran haver Olof Ingemarsson då uppå höga överhetens vägnar samtyckt och oss därpå försäkrat, så framt vi honom ville upplåta två de förnämsta hästar, som här kunde finnas uti hela gället och honom dem inom tre dagar samt med 12 mäns signeter ville tillhanda förskicka, då skulle vi och våra gods och gårdar vare befredade och förskonade från allt infall, brand och övervåld, vilken begäran vi strax efterkommo och hästarna med signeter och bomärken tillhanda förskickade, vardera hästen köpt uti Norge för 12 tyska daler. Men så snart han hade bekommit hästarna, drog han strax härin med hela krigsmakten, begynnandes utan all försyn emot sitt förra löfte och loven rappa, röva, dräpa och bränna, av vilkens gruvliga tyranni, 26 de förnämsta bönder av förhäpenhet helt äro bortrymda över fjället. Ock haver han icke allenast låtit förbränna våra gårdar och gods utan ock låtit bortröva vårt husgeråd, kläder, mat, bohagstyg item hästar och boskap. Så äro många av oss boslitna och mist alla våra hästar och boskap, så det belöper sig till 26 hästar, som vi på hela gället mist hava, såsom ock att några hava igenlöst sina gårdar för en stor penningsumma som är: Björn Pehrsson i Ytterberg haver igenlöst sin gård för 16 tyska daler förutom den hästen som Olof Ingemarsson av honom fick. Item för sin grannes gård, Knut Håkanssons, utbetalade han 70 tyska daler och likväl därutöver blev förd såsom en ogärningsman fången till Hudiksvall. Olof Halvarsson i Överhogdal löste sin gård igen för 50 daler och Jöns Andersson ibidem sin för 30 tyska daler och sedan är ock till Hudiksvall fången bortförder. Och emellertid sedan hela församlingen haver gjort sin obligation och sig besvärat under Sveriges krona, haver han låtit bortröva klockan ifrån Överhogdal och mycken boskap och folk hädan föra låtit ”.

Av skrivelsen framgår det att det var många som flydde över till Norge. En och annan kunde kanske skaffa gårdar där och någon kunde kanske ordna sin försörjning på annat sätt, men det stora flertalet var nog hänvisade till tiggarstaven.
Vissa norska bygdekrönikor från senare tid pekar på att härjedalsk inflyttning ligger som grund för släkter i både Gauldalen, Tydalen och trakterna av Röros.
Möjligen flydde också några av bönderna i Överhogdal under den aktuella tiden, skattelängderna tyder i varje fall på det.